Amning

Igår när jag var inne på Nestles hemsidan ploppade det upp en ruta. Där stod det en ganska lång text om amning, och att WHO rekommenderar full amning till minst 6 månaders ålder. Det stod lite om vilka fördelar som finns och varför det är bra både för mamma och barn. Sedan stod det att om man inte kan amma eller av annan anledning inte gör det så finns modersmjölksersättning. Det räckte med att läsa den texten så färdades jag direkt 10 månader tillbaka i tiden då Thea var nyfödd. Gud va jag kämpade med den där jäkla amningen. Hon föddes en halvtimme in på tisdagen den 5:e april. På fredagen tror jag fortfarande inte det stackars barnet fått i sig många milliliter mat. Jag ringde BB, jag ringde BVC, kände mig nästan desperat. Det kändes i hela mig att hon inte fick någon mat ifrån mig. Dessutom skrek hon ju nästan konstant all vaken tid vid detta laget. Alla sa bara att jag skulle fortsätta amma. Amma amma amma. Ge lite ersättning, men inte mer än 20 ml var det nån som sa. Den där förpackningen hade vi köpt på Apoteket på väg hem från BB. En trygghet i skåpet. Men samtidigt avskydde jag den. Robert föreslog flera gånger att vi skulle ge henne mer än 20 ml, men jag lyssnade blint på vad de sagt till mig. Fredagen efter att hon föddes skulle vi till Storken för en koll. Då hade hon gått ner till 3900 gr (hon vägde 4460 när hon föddes) och det var mer än 10 % av kroppsvikten. Först blev det prat om att vi skulle läggas in. Men det slutade med att de visade exakt hur vi skulle använda den där lilla plastskeden för att mata och jag hyrde en bröstpump. Den skulle jag sitta med 3-4 ggr/dag utöver amningen. Jag var lättad när vi åkte hem, men det varade inte så länge. Varje gång vi tog fram det där paketet med ersättning såg jag texten som lös med röda bokstäver: "Bröstmjölk är den bästa födan för ditt barn. Rådfråga alltid med Barnavårdscentralen innan du ger ersättning". Nu i efterhand tycker jag texten har så många fel. Vad har BVC med det att göra? Vill jag ge MITT barn ersättning så gör jag det, oavsett vad nån sköterska på BVC säger. Vad vet hon egentligen om vår situation? 

Överhuvudtaget var hetsen över amning sjukt stressande när det inte fungerade direkt. Jag tror den stressen gjorde att det aldrig riktigt släppte för mig. Jag kunde bara inte slappna av, därför kom det inte så mycket mjölk. Hon fick inget bra grepp, jag hade fruktansvärt ont och bävade inför att behöva lägga henne vid bröstet. Och vad hemskt man känner sig om mamma. Gav jag upp för snabbt? Varför kunde jag inte slappna av? Alla de där tankarna levde jag med hela tiden då. Nu är de långt borta. Idag är jag glad att Thea kunde matas av både mig och Robert. Det var så mycket som var nytt då, och att vi kunde dela på allt det kändes så himla skönt för mig. Jag vet att amning har otroligt många fördelar, men vår lilla tös verkar inte ha tagit någon som helst skada. Får vi ett till barn kommer jag definitivt försöka amma, men ge upp betydligt snabbare om jag märker att det inte fungerar den gången heller. Får ont i magen när jag tänker på hur jobbiga Theas första dagar i livet måste varit. Från en varm och go miljö, ut i kalla världen. Hungrig och rädd. Nä, aldrig att ett barn ska behöva vara hungrig när det finns så bra alternativ. Slut på långt meddelande.