En i flocken

Det här med katterna och bebisen oroade mig mycket under graviditeten. Var orolig att de skulle bli konstiga och bete sig annorlunda. Och såklart var det lite skumt för dem i början. Hon skrek ju ganska mycket då, och det var ju inte så konstigt att de höll sig på avstånd. Zorro var jag aldrig så orolig för, däremot Cesar. Men idag fick vi det ultimata beviset att Cesar ser henne som en i flocken. Vi lät henne klappa försiktigt på honom med handen (hon fattade galoppen fort och tyckte det var jättekul), och efter några klapp greppade hon honom i pälsen och knep som de små gör. Cesar reagerade knappt, han vände bara på huvudet och såg på henne sen fortsatte han med sitt. Det gör mig jätteglad att de är som de var innan hon kom nu och att de verkligen ser henne som en i familjen, även om de är lite restriktiva. Hon kan ju ändå låta högt helt plötsligt och flaxar mycket med armar och ben.