Dåligt miljösamvete

När jag bodde hemma...shit, inser nu att det var 9 år sedan jag flyttade hemifrån, var jag relativt duktig på det här med att sortera sopor m.m. Inte på något sätt jätteduktig, utan plattade till mjölkpaket, återvann tidningar och sånt som alla gör. Anledningen till att jag var duktig på det var min far. Han har så länge jag kan minnas lärt mig att sortera det som kan återvinnas. Inte förespråkat det direkt, bara förutsatt att vi alla i familjen skulle dra sitt strå till miljöstacken. Även första året hemifrån försökte jag hålla upp detta. Eftersom jag bodde i en etta på 20 kvadrat fanns det inte så mycket plats men jag försökte i alla fall fortfarande återvinna tidningar och pappförpackningar. Någonstans på vägen försvann detta. Antagligen plastbrist gjorde att jag bara slutade med det. Har länge haft dåligt samvete över detta. Speciellt när man kommer hem till mamma och pappa som numera är sorteringsexperter och har minimalt med brännbart avfall bara för att de sorterar ALLT. När vi bodde i lägenheten komposterade vi i alla fall men mer än så blev det inte. Nu i huset finns det inte ens kompost. Tills nu! Fick häromdagen ett brev om att soporna ska börja vägas och därmed kan det bli dyrt. Nu har jag fått en ny tändning och ska verkligen försöka komma igång med att sortera lite igen. Anledning till att jag dragit mig för det här är att det inte finns någon återvinningsstation i närheten. Visst, det är väl gångavstånd på ca 15 min men om du har mycket kanske du behöver gå två gånger, och vem gör det när det är så långt? Nej, då får man ta bilen istället. Gud vad jag är miljövänlig när jag tar min bil som inte ens blir fesljummen till återvinningen för att återvinna några kartonger. Jaja, förhoppningsvis får vi bättre sorteringsmöjligheter närmare oss nångång. Nu ska jag i alla fall kompostera, sortera tidningar och kartonger och sluta slänga barnmatsburkarna i restavfallet. Oj, himla långt inlägget blev. Cred om du orkat läsa till slutet :-)