Nina och Robert

Nina och Robert
bröllop

onsdag 1 juni 2011

Föräldraskap

På söndag blir vår lilla fis två månader, igår blev hon åtta veckor. När hon var tre-fyra veckor var det riktigt tufft, hon skrek mycket och ett tag trodde jag inte tiden kunde gå långsammare. Ville bara att hon skulle bli några månader så skriken skulle lägga sig eftersom jag var säker på att hon hade kolik. Nu har vi en sprallig, glad men bestämd bebis. Hon blir förbannad och visar sitt missnöje snabbt men å andra sidan kan man trösta henne. Dessutom ler hon stort mest hela tiden och det gör att man orkar så mycket mer. 

Men det här med föräldraskapet, blev det som man trodde? Självklart inte. Så vad blev sämre än förväntat och vad blev bättre?
* På plussidan har vi sömnen. Jag trodde jag skulle gå på knä av trötthet och sova varje gång hon sov på dagen. Vår tös verkar gilla att sova. Vanligtvis somnar hon runt 23, vaknar vid 04 för att äta, somnar om, vaknar 07 och äter och somnar om till 09-10. Skriker i princip aldrig på natten vilket gör att Robert ofta kan sova ostört när han ska till jobbet. 
* På minussidan har vi skriken. Visst fattade jag att en bebis skriker innan, men hade ingen aning om att de orkade skrika hysteriskt i över 4 timmar utan att bli trötta. Och jag fattade inte hur knäpp man själv blir av att lyssna på det och försöka trösta. 
* På plussidan är det den ofantligt stora kärlek man känner för en pytteliten person, som man själv faktiskt skapat, som jag burit i min mage i över 9 månader och som jag slet som ett djur för att föda fram. Kinda crazy när man tänker på det. Sjukt stolt är man också.
* På minussida är allt kånkande. Jag hade inte en tanke på att en bebis medför en jäkla massa kånkande på en jäkla massa saker... Barnvagn, bilbarnstol, skötväska m.m. m.m. (På plussidan är att det kanske leder till finfina armmuskler? :-)) 
* På plussidan har vi att man är underhållen under lång tid av att bara titta på henne när hon gör grimaser, skelar och ler. 
* På minussidan är att man får så lite tid tillsammans med sin partner. Även om vi är föräldrar tillsammans och således ett tight team saknar jag att slappa en kväll i soffan och se en film. Jag vet att den tiden kommer tillbaka men just nu saknar man den.
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar