Lucka 3 - berätta om din bästa vän

Min första bästis var Emmalena. Vi träffades som 4-åringar på dagis, så Emma har liksom alltid funnits med så länge jag kan minnas. Vi var verkligen två helt olika flickor. Mer olika tror jag inte man kan bli, men ändå hängde vi ihop i vått och torrt. Sen kom vi till högstadiet och där hände det grejer. Vi gick i samma klass och umgicks fortfarande tills vi slutade skolan, men mot slutet var vi mer som klasskamrater än bästisar. Vi växte isär helt enkelt. Ibland är man helt enkelt för olika bara. Idag tror jag hon bor i England med sin kille. Facebook är bra ibland! I högstadiet dök istället Hannah och Sarah upp. Tvillingarna från landet som jag hamnade i samma klass som i sjuan. Mot slutet av sjuan började jag och Hannah umgås lite och snabbt blev både hon och Sarah mina finaste och närmaste vänner. Vi åt glass med gaffel, rensade rabatter som sommarjobb, drack oss fulla i Markaskogen (okej, det var bara Sarah, Peter och Tor som gjorde. Jag och Hannah höll ställningarna nyktra) och tjuvrökte bakom vårdcentralen. Än idag är det mina bästa vänner. Trots att många år gått och jag är många mil bort kommer de nog förbli det i många år till, det tänker jag se till. 
I gymnasiet hamnade jag i en klass med många konstiga filurer. En tjej speciellt, hon hade en säregen stil och verkade först lite "svår". Vi hade inte umgåtts så mycket i skolan de första två månaderna men en eftermiddag tog vi sällskap från skolan till stan och jag tror aldrig jag skrattat så mycket i hela mitt liv. Vilken underbar tjej! Malin och jag höll sedan ihop resten av skoltiden. Vi var bara 6 tjejer i klassen så vi var tajta allihopa, men hon och jag var nåt utöver de andra. Min stora sorg i vänskapskretsen är just hon, att vi inte pratats vid på så länge. Absolut inte groll mellan oss, utan det har bara blivit så. 

Min "nyaste" bästis är Carro. Kan dock inte riktigt kalla henne ny, eftersom vi känt varandra i över 8 år :-) Lärde känna henne när hon blev ihop med Jukkis och hon är min räddning många gånger! Eftersom vi nu bor så nära varandra umgås vi nästan dagligen, och ändå tröttnar vi inte på varandra (inte jag iaf!). Pratar om allt, vet precis vad som händer i den andres liv och det är en underbar känsla att ha någon som alltid finns där och alltid står på ens sida. En vänskap som kommer vara, det vet jag!