Nina och Robert

Nina och Robert
bröllop

fredag 9 december 2011

Lucka 1 - Berätta om dig själv

Nina Erica Edwards, född den 25:e juni 1984 i Örebro. Råkade bli välsignad med världens finaste lilla familj. Mamma Ritva, pappa Christer och 7 år äldre bror Henric. Vi bodde i lägenhet fram tills jag var 9 år, då vi flyttade till ett stort hus som såg ut som en brun sockerlåda. Sommaren 1994 målade vi om huset rött, vilket det förblev tills mamma och pappa sålde det år 2009. Sommaren 2001, efter att jag gått mitt första år på gymnasiet träffade jag en kille jag pratat med på nätet i över ett år på riktigt för första gången. Han var anledningen att jag 2003 packade ihop mitt flickrum och flyttade till en etta på 20 kvadrat i Göteborg. Nu bor jag istället i ett fint hus på 96 kvadrat och är nöjd med uppgraderingen. 

Övrigt om mig är att jag är snäll, ibland lite för snäll, vilket jag lärt mig av och försökt tuffa till mig lite. Älskar att läsa och mår inte riktigt bra när jag inte har en bra bok att dyka in i när dagen är slut. Familje - och hemmakär. Trivs bäst hemma, med alla nära och kära runt mig. Har läst att det är ett vanligt drag hos Kräftor. Svag i hjärtat för katter, vilket jag tror att de vet. Har bl.a. stött på sommarkatten Caesar Charming (mamma döpte honom till det, charmigare katt har jag väl aldrig stött på), som jag döpt vår katt Cesar efter. Grät floder när vi var tvungna att lämna sommarstugan där vi hittade honom. Troligtvis någon som tagit en katt över sommaren och lämnat honom där. Eller lilla kattungen Figaro som sprang efter mig när jag gick från bussen en sen kväll efter ett pass på sommarjobbet -04. Honom fixade vi nytt hem till, men det var nog inte meningen att han skulle ha ett hem för han försvann igen kort efter att de nya ägarna tog hem honom. Ja, det här var ju lite i alla fall. Så ni inte tröttnar av all text. 

1 kommentar:

  1. Hade nästan glömt Mr Charming i stugan i Kopparberg! Och husmålningen åsksommaren -94 när du kom upp en natt och sa att du inte kunde sova för du svettades så!"Sluta med det då!" svarade jag, din förstående mor! Och när du och Henric råkade ut för ovädret vid Hällebosjön...medan färgen regnade av husfasaden! Livet var hårt då också!

    SvaraRadera