Sleepwalker

Haha, har ju glömt att berätta vad min gubbe håller på med om nätterna. Ända sedan vi träffades för elva år sedan har han pratat i sömnen. De första åren var det ofta och mycket. Jag kunde ibland föra långa konversationer med honom. Han svarade ofta på mina frågor men sa fe mest konstiga saker. Detta har dock nästan försvunnit helt de senaste åren. Nångång då och då vräker han ut sig nån skum mening men inte ofta. De senaste dagarna har de dock hänt något. Han har för det första snarkat fruktansvärt högt, så högt att jag vaknat. Jag är ändå van efter många år med timmerstockar i högerörat. I förrgår strulade Thea lite med sömnen. Hon drömde troligtvis och vaknade flera ggr på kort tid och grät. Tillslut orkade inte R springa fram och tillbaka utan la sig och sov på madrassen vi har i hennes rum för såna här tillfällen. Vid halv fem-snåret vaknar jag och hör att han ligger därinne och vrålsnarkar. Tyckte synd om T som skulle behöva lyssna på detta och smög in i hennes rum, petade på honom och sa:
- Kom och lägg dig i sovrummet igen, du snarkar så högt att du stör Thea.
Varpå han svarar:
- Nej, jag ligger kvar här tills det är dags för Thea att lägga sig.
- men du, hon sover ju redan. Det är ju mitt i natten. Är du med mig?
- Ja, jag är med dig men jag ligger kvar här ändå (med lite trotsig ton).
Då gav jag upp och gick å la mig igen.

Inatt vaknade jag av att han gick ut ur rummet. Hörde hur han grejade med grinden häruppe och sedan kom han och la sig igen.
Jag: Vad gör du?
R: Stängde grinden.
J: varför?
R: Så kan Thea gå runt häruppe utan att vi oroar oss att hon ramlar i trappan.
J: Men hon kan ju inte komma ur spjälsängen?
R: Jo men det blir bättre så här.
J: Katterna då? Kan de gå genom spjälorna i trappen?
R: JA DET KAN DOM! (Helt sur)

Hahaha, så jävla skön är han när han är så där väck på natten :-) :-)