När jag häromdagen mailade min bror för lite stöd i bebiskaoset skrev han något som stämde på pricken för hur jag själv känner. När min brorson var liten skrek han mycket också, därför var det skönt att höra några ord från någon som varit i situationen, och att det inte var alldeles för länge sedan utan att han ändå har det någorlunda färskt i minnet. Hur som helst, han skrev att han retade sig på andra föräldrar som sa att deras barn var så "snälla". Skulle barn som skriker mycket vara elaka då eller? Detta har jag själv redan reagerat på några gånger när jag hört folk säga att deras barn är snälla. Det är väl skrikiga barn också? De är väl inte elaka bara för att de skriker mycket? Barn kan vara lugna och tysta eller skrikiga, men jag tror faktiskt att alla spädbarn är snälla. Ingen föds väl elak?
För övrigt har dagen gått bra än så länge. Thea är ganska lugn, hon skriker lite grann emellanåt och det ser fortfarande ut som hon har lite magont men jag matar och matar och matar och det verkar funka. Hon är inte stor i maten, men det blir mindre portioner och fler gånger istället. Har börjat skriva upp hur mycket hon äter så att jag har lite koll! Känns bra!
Irriterar oxå ihjäl mig på det där.
SvaraRaderaNär folk har sagt att "han är ju så snäll"
har jag svarat några gånger att "Då menar du att barn som skriker mycket är smådjävlar?"
Oskar skrek knappt alls i början men han var såpass liten och trött första veckorna att han inte orkade + hade gulsot. Han protesterade på andra sätt.
Så skönt att läsa det du skriver om "snälla" barn, det värmer en mor som inte bara är en mamma utan också en erfaren förskollärare och farmor och mormor! Barn vill inget annat än att samarbeta, det är ju deras livsvillkor! Och det är vi vuxna tillsammans som är deras samarbetsförebilder! Fint, eller hur, haha! Men sant!
SvaraRadera