Tänk, nu är det mindre än 3 veckor kvar på min föräldraledighet... Sen är det tillbaka till arbetslivet. Så himla kul ska det bli, samtidigt som det är vemodigt. Det är verkligen en underbar förmån att kunna vara hemma på det här viset och på ett sätt vill jag inte att denna tid ska ta slut. Men att byta roller ska bli intressant. Jag ska försöka tänka mig för, och ta till mig av de saker jag tycker R gör bra när han jobbar. Även de saker jag tycker han gör mindre bra ska jag ha i åtanke och försöka att inte göra samma sak jag. Men just nu funkar det bra, vi har hittat flytet i vardagen och behöver inte be den andre om ditt eller datt. Hoppas det håller i sig även nu när vi byts av. Hoppas på en varm och go majmånad så jag kan cykla till jobbet. Det vore perfekt! Har cyklat till jobbet i perioder då och då, och trivdes bra med det. Det tar ca 25-30 min till jobbet och kanske 40 min hem. Det rullar på fint på väg dit, men hemåt är det uppför. Men det är bra, då jobbar man upp kondisen :-)
Idag har jag och lilla snäckan tagit det lugnt. Promenerat, myst, lekt. På eftermiddagen, samtidigt som R kom hem kom även Mindy hit! Alltid kul när hon kommer på besök. Vi fikade Ballerina Marängsviss. Visste inte ens att det fanns en sådan kaka. Men god var den! Att doppa i kaffet var en hit! Nu sover lilla damen och jag ska strax dra igång Desperate Housewives. Håll tummarna att vi får sova ostört inatt. T har ju sovit exemplariskt de senaste två månaderna men inatt och igår natt har hon vaknat och gallskrikit. När man kommer in i rummet står hon i sängen och bara skriker. Blir lugn så fort man tar henne i famnen och när man tror att hon somnat och försöker lägga henne i sängen igen börjar hon gallskrika igen. Inatt lyckades vi få henne att somna om i sin säng efter ungefär en timme (bra teamwork, byttes av efter en halvtimme och hjälptes åt på bra sätt). Hon vaknade igen efter 05 och skrek igen, och då fick hon ligga bredvid mig och R åkte till jobbet. Vet inte vad det beror på, hon skriker aldrig på nätterna annars. Kan gråta till ibland men det är ytterst sällan. Hjärtat går ju sönder av de där gallskriken, plus att det är rena chocken att vakna av det...
Du är välkommen tillbaka till hörnrummet :-)
SvaraRaderaLåter som nattskräck. Det slutade i princip när han fick flytta tillbaka till vår säng (trots att hans säng bara står en halvmeter från vår)
Vilken underbar bild på Thea-Lisa!Synd att hon vaknat så, hoppas det blir bättre. Jag tror att hon drömmer, hon är ju så observant och alert när hon är vaken, får så mycket intryck som måste bearbetas!Kram!
SvaraRaderaNattskräck = mardrömmar
SvaraRaderaOftast börjar de skrika långt innan de är vakna så är man snabb nog så räcker det att lägga handen på eller hålla om barnet. Men det är ju enklast om man sover bredvid, då hinner de inte vakna...
Googlade lite på nattskräck men så som det beskrivs på nätet stämmer inte med T. Hon vakar inte efter 1-2 timmar som det ofta står om, utan mitt i natten när hon sovit 4-5 timmar. Hon är inte okontaktbar utan slutar så fort man tar upp henne och somnar nästan om i famnen men börjar skrika igen om man försöker lägga ner henne. Ja, jag vet inte vad det är. Hoppar bara det går över snart.
SvaraRaderaOskar är okontaktbar första minutrarna sen vaknar han till (om man inte kramar om honom redan innan han vaknar) och vill absolut inte vara mer än ett par millimeter ifrån en.
SvaraRadera