Mitt lilla hjärta ♥

Idag var det då dags för Theas operation. Jag har nog inte skrivit så mycket om det här, egentligen inte med flit. Det har bara inte blivit av. Hon hade i alla fall något som kallas Triggertumme*, vilket gjorde att hon inte kunde räta ut sin tumme. Inget som gör ont men ingreppet går snabbt och i de allra flesta fall kommer det inte tillbaka. Vi bestämde oss för att göra det nu när hon är så pass liten att det läker snabbt, då det inte längre är troligt att det kommer växa bort.

Tidigt imorse var vi på sjukhuset. Vår lilla tjej var så himla duktig så jag kan knappt beskriva. Hon blev sur och arg en gång och det var när vi precis kommit. En sköterska skulle sätta bedövningsplåster på hennes hand där de skulle sätta nålen för att kunna söva henne sen. Hon lekte för fullt och var inte alls sugen på att få ett plåster på sig. Men efter det var det inga problem. Dock lite jobbigt för oss när de sövde henne. Hon satt i mitt knä och somnade på en nanosekund. Då inser man hur små och sårbara de är. Även när hon låg på uppvaket (i en spjälsäng men hon såg miniliten ut i den ändå) ömmade hjärtat lite att se henne sån. Allt gick i alla fall jättebra. Snabbt och lätt sen var vi hemma igen och hon var pigg och glad. På eftermiddagen blev hon dock väldigt trött och sov en stund i soffan. Nu sover hon gott och imorgon är jag hemma med henne. Resten av veckan får vi se. Verkar hon inte ha ont är det inga problem att vara på förskolan så kanske att hon får gå torsdag-fredag.

Kan inte riktigt beskriva hur stolt jag är över henne, knappt ett pip på hela dagen. Nyfiken, glad, orädd men ändå lite försiktig. Ja, idag är hon verkligen min lilla kämpe! ♥


*Låsningsfenomen då ett finger eller tummen fastnar i böjt läge alternativt endast med svårighet kan sträckas och då med smärta. Fingret kan dock sträckas med hjälp av andra handen. Vid undersökning finner man ett upphakningsfenomen vid försök till sträckning. Ömhet över senskidan i nivå med knogen på handflatesidan (se bilden - ömmande område skuggat) är också vanligt. Eventuellt kan man här känna en uppdrivning. Smärtan kan också förläggas till första fingerleden. Tummen och därefter ring-, lång- och lillfingret är de fingrar som vanligen drabbas.