Att prata om döden

Igår gick Roberts mormor bort. Hon blev 94 år så det var ju inget oväntat men självklart är det sorgligt ändå. Roberts mamma har vid flera tillfällen tagit med Thea för att hälsa på på hemmet (Thea själv vill och tycker inte det är jobbigt på något vis) och senast de var där tillsammans var i onsdags. "Gamlamormor" som hon kallas hade verkat glad över att se Thea, som hade klappat på henne och pratat lite med henne. Igår skulle vi då förklara att hon numera är i himlen. Jag trodde det skulle bli jättetufft men vår fina tjej är ju så klok så det var inte alls så svårt. Hon frågade om hon var i himlen nu, och verkade mest bekymrad över att farmor inte skulle få träffa gamlamormor igen. Jag är så imponerad över hur hon hanterade det hela. Att hon visade så mycket empati för sin farmor i första hand och förstod att sorgen var störst för henne. Oundvikligen kom ju frågorna om farmor skulle bli så gammal och hamna i himlen och det är ju inte så konstigt men man får svara efter bästa förmåga och på ett sätt som känns rimligt för en 4-åring att förstå. Det är verkligen något speciellt att prata med barn, speciellt om de lite tyngre ämnena i livet. De ser saker så annorlunda mot oss vuxna och det är nyttigt för oss att se saken ur deras synvinkel ibland.