Svårt

Jag har försökt formulera detta inlägg förut men fick inte riktigt fram det jag ville. Och det är inte så konstigt eftersom jag egentligen inte vet vad jag vill ha sagt. Antar att det mest handlar om att skriva av sig, och det är ju det jag har bloggen till. Som ni säkert förstår händer det mycket i vårt liv som jag inte skriver om här. Helt enkelt för att jag varken vill eller kan. Dom runt omkring mig har inte valt att figurera i en blogg och dessutom hade jag nog haft svårt för att bli så privat här, även om det bara skulle gälla mig. Jag vet att allt det här svamlet kommer vara kryptiskt och svårt att förstå och mest av allt gör jag det bara för min egen skull.

Ibland ställs livet lite på ända, av olika skäl. Jag har alltid ansett att jag är en person som uppskattat och värdesatt det jag har här i livet, familjen & vännerna. Men när något händer, så man helt plötsligt inser hur skört allting är, blir tillvaron helt glasklar. Allt som betyder något för en, på riktigt blir skarpt & klart medan kanterna och det ute i perifirin blir suddigt. Det är skrämmande hur man tagit saker och ting för givet. Jag tycker att jag försöker visa tacksamhet för det jag har, men har nu insett att jag inte på långa vägar uppskattat det på det sätt jag borde. Ibland blir man så uppe i de små problemen, så uppslukad av smågrejer, skitgrejer, att man inte längre ser den stora bilden och vad som faktiskt betyder något. Jag vet, detta är sjukt flummigt men jag behöver ändå skriva det. Det som inte dödar härdar brukar man ju säga och kanske är det så. Jag vet i alla fall att det ibland kan komma något gott ur en dålig situation och det är då man måste fånga tillfället, ta tillvara på det och se till att göra det bästa av det.