En jobbig fas

Ja som jag nämnde häromdagen går Thea igenom något ganska jobbigt just nu, tror jag. Från att vi haft en ganska lång, lugn period har det nu vänt med mycket gråt & skrik. Man får ju kämpa med att inte tappa humöret men det går ganska bra för oss båda. Det syns att det är tufft för Thea också och så får man ett annat slags tålamod. Några exempel från denna veckan var i måndags när jag åkte hem tidigare från jobbet så hämtade jag henne fast jag egentligen inte skulle det och då fanns det ingen vagn på förskolan. Det är en 7-8 mins promenad som hon absolut inte har några problem att gå men hon bröt ihop helt när vagnen inte var med och vägrade gå ett steg. Så jag fick bära hela vägen hem. Dessutom gallskrek hon större delen av vägen. Eller i tisdags när jag hämtade så vägrade hon ta på sig tröja & jacka. Skrek att det gjorde ont och började gråta. Då fick hon overallen på sig istället och det gick bra en stund tills hon insåg att jacka hade ju varit bättre och grät/skrek större delen av vägen hem för att hon hade overall. Ja, puuh kan man väl säga... Fördelen är att man blir "immun" mot gråten tillslut, för det är faktiskt ganska viktigt att inte ge mig sig i alla situationer. Man orkar såklart inte ta alla striderna men när det känns viktigt att hon förstår vad som gäller är det skönt att man kan stänga av gråten.