Konsten att hinna

I torsdags kom vi på den geniala idén att vår lilla snäcka kunde få sova hos farmor & farfar mellan fredag och lördag. Hon älskar att sova hos dem och vi var sugna på ett biobesök. Dock insåg vi snabbt att vi var försent ute för att hitta vettiga biljetter till nån av de filmer vi ville se. The Hobbit hittade vi biljetter till först 21.30 och med tanke på att den filmen är 3 timmar lång kändes det inte som ett bra alternativ. Vi bestämde oss för att bara vara hemma och kolla på film istället. Men inte ens det lyckades vi med. Istället målade vi möbler, fixade i gästrummet och skruvade ihop Theas lilla bord och stolar som hon fått av två av sina fastrar med familjer i julklapp. Mest stolt är jag över att jag satte ihop det helt själv :-) R fick hjälpa mig dra åt några skruvar bara, annars var det all me! (Jag är rätt urdålig på att skruva möbler så detta är en stor grej förstår ni!) Efter allt fixande var vi helt slut så vi lyckades inte ens hyra en film. Men vi fick gjort ungefär lika mycket som vi fått på en vecka om Thea varit hemma och dessutom sovmorgon till 09.30. Det var ljuvligt! Lite trist att T blev ledsen när vi hämtade henne. Helt klart det där klassiska "inser att ni varit borta från mig jättelänge så tro inte att jag blir glad när ni väl kommer tillbaka" trots att hon varit hur glad och trygg som helst hos farmor. Hon hade pratat om oss när hon skulle sova, sagt att hon vinkade till både mamma och pappa innan hon somnat. Dröjer nog inte många år innan hemlängtan kommer krypandes framåt läggdags. Både jag och R var såna som alltid längtade hem så jag kan inte tänka mig att Thea tänker vara sämre.