Ta farväl...

Att ta farväl är aldrig lätt och detta blev svårare än jag trodde. Igår morse tog vi farväl av vår Zorro. Han var verkligen (på riktgt!) världens snällaste, tjockaste, goaste & mysigaste katt. Tyvärr fick vi stora problem med att han gjorde sina behov utanför lådan, spydde överallt & skrek i högan sky på nätterna. Veterinären kunde inte se något fel med njurar eller så men däremot knä & höfter som han hade väldigt ont i. Så tillslut tog vi detta beslutet. Visst är jag trött på att torka kiss i hallen och att han spydde mitt i vår nybäddade säng. Men fan, det känns så fel att vi ska bestämma om han ska leva eller dö :-( Det känns tomt här hemma och jag har "sett" honom i ögonvrån flera gånger. Hans bror var lite skum igår men jag tror han vänjer sig snabbt. Thea har tagit det hela med ro, hon undrade bara hur Zorro skulle hitta till gamlamormors moln i himlen men annars har hon tagit det bäst av oss alla tror jag... 

Min sista bild på honom, utslagen i den 30-gradiga värmen. 

<3 <3 <3 <3 <3