Nina och Robert

Nina och Robert
bröllop

lördag 26 november 2011

Funderingar


Igår nådde Thea ovilja att somna nya höjder. Under dagen sov hon okej, ca 2 timmar fördelat på två gånger. Och så en kort lur lite för sent på kvällen men hon var så trött och det blev bara ca 25 min. Antagligen var det väl den luren som ställde till det. Vi har som rutin att mellan 19-20 på kvällen gå in i sovrummet, leka lite på sängen, byta till pyjamas, äta sista flaskan mat, läsa bok och sedan somna. Igår var vi lite försenade men ändå helt okej i fas. Hon verkade så himla trött, var lite gnällig men ändå glad mellan varven. Klockan var väl runt 21 när hon tillslut somnade, dock oroligt. Efter ca 15-20 min fick jag gå in då hon vaknade. Hon var svår att få att somna om, men fortfarande verkade hon hur trött som helst. Tillslut somnade hon igen men vaknade 15 min senare igen. R gick in, men kom ut ganska snabbt. När jag kom in låg hon i sängen klarvaken (med inslag av att gnugga sig i ögonen av trötthet). Det hela slutade med att hon var vaken till kl 00. Vi försökte allt. Vagga, söva henne i sin säng, lägga henne mellan oss i stora sängen, sjunga m.m. Jag förstår verkligen inte vad det är som pågår hos henne. I mitten av veckan kändes det som att vi var på väg tillbaka och sen händer det här... 

Det värsta är att eftersom detta pågått i två veckor nu och ingen förbättring verkar vara i sikte börjar man tvivla på sig själv och sitt föräldraskap. Är hon inte trygg? Gör vi något fel? Jag försöker verkligen skjuta bort dessa tankar och tänka att detta är något som ligger hos henne, nånting pågår hos vår dotter som vi inte kan se och inte förstå, men vad svårt det är. Det tar på ens självförtroende och eftersom detta är första barnet är man ju kanske inte fylld med självförtroende från början heller. Idag är en ny dag. Så tänker jag varje morgon för att samla nya krafter. Vissa dagar kan jag lägga mig på kvällen och känna att jag har lite mer kvar att ge, vissa dagar är man bara helt slut och inser att de timmarna sömn man kommer få under natten troligen inte kommer räcka. Men så gör de alltid det ändå. För att göra livet lite extra spännande slänger vi in en flytt på det också. Om en vecka.

3 kommentarer:

  1. Tror att det handlar om mycket utveckling, mycket intryck! Börja krypa, livet med kartonger överallt. Inga dåliga föräldrar, men föräldrar som oxå befinner sig i utveckling, ni är ju alla "med hus"!Inatt sover hon gott, det vet jag! Massera henne mellan ögonbrynen! Puss!

    SvaraRadera
  2. Separationsfasen, googla den. Juni är likadan.

    Kram

    SvaraRadera
  3. Mamma: Ja, mycket som sker just nu trots att hon ännu inte kryper eller så. Dock vill hon gärna ställa sig upp och håller man fram händerna så drar hon sig upp själv utan någon hjälp alls.

    Hanna: Ja, har läst en del om separationsfasen innan och det stämmer ju det mesta. Man blir lite förtvivlad när hon sover så dåligt på dagen, och sedan blir det dåliga nätter på det också. Såklart går det över snart, tufft på vägen dit bara :-) Kram!

    SvaraRadera