Tack som fan.

En fas. En fas. En fas. Det är bara en fas. Det mantrat börjar bli gammalt nu och "this to shall pass" har slutat att fungera. Vår finaste Ebbelito sov dåligt redan innan denna härliga förkylning kom till familjen. Så vi gick från några timmars upphackad sömn till vad som känns som några minuters upphackad sömn. Usch. Att vara så trött att ögonen går i kors och krypa ner i sängen med vetskapen att det troligtvis inte blir mer än 1-2 timmar sammanhängande sömn är fan knäckande. Och idag har det strulats med dagssömnen också, dock Joel nu istället (som sovit ok trots förkylning). Känner att mina fina barn tar knäcken på mig just nu, de kramar liksom ur de sista små krafterna jag lyckas uppbringa så vid dagens slut känner jag mig som en urvriden trasa. Och vet ni vad det bästa är? Att det verkar som även jag fått äran att drabbas av förkylningen (damn you, ingefärsshot!!). Jag tror inte jag pallar att ta hand om 2 sjuka bebisar och en sjukt otrevlig 4-åring när jag själv är sjuk??! Vem är det som testar mig? Tack som fan, till vem du nu är. Jag säger upp mig med omedelbar verkan. Tack å hej!! #tackförattjustjagficktvillingar #såfärmanvälintesägamendetskiterjagi #tröttmamma

Man får roa sig med det lilla. Faceswap i msqrd me-appen. Här är dagens alster: