Vår katt är lite...speciell. Han fick bli utekatt i somras då han annars står och skriker hysteriskt vid altandörren typ hela dagen och rymmer 10 ggr varje sommar så vi kände att även om han är 11 år så ger vi det en chans. Han älskar utelivet. Kanske lite för mycket. Han vet inte riktigt hur man ska bete sig ute. Han liksom bara struttar runt överallt och struntar blankt i revir och annat. Ibland ser jag honom i dungen utanför vår altan, då kan han stå och steppa på stället i några sekunder innan han flyger iväg så alla fyra ben flaxar åt olika håll. Han backar aldrig från ett bråk och tror nog att han är en...tiger? Igår kväll skrattade jag åt honom. Han sover alltid hos mig och vill helst inte gå å lägga sig innan mig men ibland är han trött och då försöker han liksom skynda på mig. Igår kokade jag ägg innan jag skulle lägga mig, samtidigt som jag borstade tänderna. När jag kom ut från badrummet satt han och väntade i trappan, såg mig komma ut och skyndade sig uppför trappan för han trodde jag var klar för att gå upp. När jag istället gick ut i köket kom han lommande ner för trappan igen, satte sig på nedersta trappsteget och blängde på mig. När jag gick förbi jamade han och sträckte sig efter mig som för att säga "Hallå, vi ska gå å lägga oss nu". Haha, han är bra go ibland även om han stör mycket också :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar