Förlossningen

Nu kommer en förlossningsberättelse, så de som inte är sugna på att läsa om kan hoppa detta inlägg. Tänkte i alla fall vara schysst och ge er chansen att välja :-) 


I söndags 3/4 träffade vi ju mina föräldrar som jag skrev om. Runt kl 17 började jag få ganska regelbundna sammandragningar, dock inte speciellt smärtsamma. De fortsatte hela kvällen och runt 02 på natten började det göra ondare.  Jag klockade värkarna under natten och de kom med ca 7 minuters mellanrum. Sov inte mycket alls, slumrade ibland men det blev inte mycket bra sömn. Kl 07 var det endast ca 4½ minut mellan värkarna och då ringde jag förlossningen. Pratade med en barnmorska som tyckte det lät som att jag skulle åka in. Det fanns ETT ledigt rum i hela stan. Östra hade tagit in 12 st som skulle föda under natten. Vi fick i alla fall det sista rummet och en väldigt bra barnmorska satte CTG och kollade om jag öppnat mig något. Var öppen 3 cm men hade fortfarande mycket av livmodertappen kvar. Hon skickade ut oss på promenad och sa att vi skulle komma tillbaka runt 13-14-tiden. Vi åkte hem, åt, gick en promenad och vilade lite. Strax efter 13 var vi tillbaka och hade som tur var kvar vårat rum. Ny barnmorska som skulle kolla hur långt vi hade kommit. Hon var nog beredd att skicka hem oss igen, men upptäckte att jag var öppen 5 cm och skrev in oss direkt. Tog ett bad som var helt underbart! Hade fortfarande inte hiskeligt ont, smärtan gick att hantera. Kvällen gick och jag öppnade mig i bra takt men vattnet hade fortfarande inte gått så runt 18-19 (har inte tidsbegrepp riktigt) punkterade hon fosterhinnorna och då tog värkarna i. Tyckte fortfarande jag kunde hantera det men ville prova lustgasen. Den funkade sådär. Blev illamående och jag la av med den efter att ha testat några gånger. Vid 21-tiden var smärtan outhärdlig och jag insåg att jag egentligen skulle bett om epidural. Jag kunde fortfarande få det, men det skulle troligen inte hjälpa mig så mycket sa bm. Dessutom bytte de skift vid denna tid och det upplevde jag som obehagligt, trivdes med den bm jag hade, men självklart var nattpersonalen precis lika bra insåg jag snabbt. Vid detta laget trodde jag seriöst att jag inte skulle klara det, inte orka mer. Krafterna kändes som de var helt slut och smärtan var inte av denna värld. Insåg att jag var tvungen att ha någon smärtlindrig och gav mig på lustgasen igen. Nu fick jag ordning på den och vad underbart det blev... Smärtan och trycket försvann ju inte, men allt blev lite längre bort. 

När jag äntligen fick börja krysta förstod jag att jag gjorde någonting fel. Det kändes som att det jag gjorde var rätt, men jag märkte också att det tog ganska mycket tid. Min bm kallade in en annan för att få assistans och då gick allt fort. Den nya bm knöt ihop ett lakan och gav ena änden till mig och andra till undersköterskan. Sen skulle jag dra allt jag kunde, trycka hakan i bröstet och hitta alla krafter jag hade kvar. Hur man lyckades hitta styrkan efter alla timmar av smärta vet jag inte, men jag tror inte det tog mer än 15-20 min efter att den andra barnmorskan kom in till att Thea var ute. Urkrafter som gömmer sig i kvinnors kroppar, helt klart. Vilket lugn som la sig när hon kom ut. Min största och bästa prestation i livet. Min lilla dotter!