Vår katt

Vi har ju numera bara en kisse kvar (får alltid en klump i halsen vid tanken på vår Zorro), Cesar, och han är lite speciell. Till vår stora glädje har han börjat sova inne hos Thea då & då på kvällarna (och ofta på dagen). Hon blir ju överlycklig när han ligger där längst ner i sängen och håller sällskap. Tryggt & mysigt <3 Hans bästa plats är dock hos mig. Helst sover han i min armhåla (not so fun & väldigt varmt) men jag brukar förpassa honom till fotändan. Han ligger oftast i soffan med oss på kvällen och så fort jag börjar göra mig i ordning sätter han sig vid trappan och väntar, blir typ sur och skriker om jag tar för lång tid på mig. Som för att säga att han faktiskt är jättetrött och väntat så lääääänge på att få gå och lägga sig. Han har nyligen börjat få gå ut (efter 11 år som innekatt, gaaah) och han fattar inte alls hur man ska bete sig därute i stora världen. En skata försökte attackera honom men det fick han ångra när Cesar flög upp i luften och skulle attackera tillbaka. Sen går han runt på andra katters revir och beter sig. Typ startar bråk och drar därifrån. Dumma katt. Men han är rätt rolig, skrattar flera ggr om dagen när han i full sula kommer springande från skogsdungen, flyger över grannens häck och landar på vår altan. Crazy cat! 

Var inte beredd på blixten, därav min snygga min. Och att det ser ut som jag har en guldtand a la Niklas Strömstedt!