Can't shake that feeling

Har ni varit med om det nångång, när man liksom hamnar i inre obalans? Jag var på bra humör idag fram till eftermiddagen då ett väldigt irriterande telefonsamtal fick mig helt ur balans. Det var inget som hade med mitt privatliv att göra, utan helt i jobbsammanhang som gjorde mig stressad, frustrerad & framförallt irriterad. Jag kan bli irriterad många gånger under en arbetsdag men detta släppte inte. Jag fick liksom inte tillbaka lugnt & den nöjda mig fast jag försökte släppa det. Efter samtalet fortsatte liksom irritationen bubbla i mig för ingenting och det så frustrerande när det blir så. Jag kan inte hindra mig utan går istället och irriterar mig på småsaker. Som tur var fyller käraste Carro 30 år idag och det firade vi med tårta. Grattis igen fina vän! <3 Där var irritationen som bortblåst men när vi var hemma igen och en övertrött lillfia tog 45 min på sig att somna fick jag bita mig i tungan för att inte visa hur tröttsamt jag tyckte det vad. Såklart inte hennes fel att hon inte somnade direkt, men det var nog en sån dag när jag borde stått över läggningen och typ tagit en dusch istället. Men R tränar så det gick ju inte idag. Jaja, får hoppas jag vaknar irritationsfri imorgon! Har för övrigt just sett första avsnittet av How to get away with murder som tv-bloggarna skrivit sig varma om den senaste tiden och det var riktigt bra. Kan varmt rekommendera! Nä, nu blir det lite läsning! Gonatt på er <3