En dag att minnas

Denna söndagen den 27/9 2015 är en dag jag verkligen vill lägga på minnet och komma ihåg länge. Av den enkla anledningen att den varit så enkel & precis så som jag vill ha en söndag. Den började ganska tidigt då Thea, Valter och en massa andra barn klockan 10.00 skulle infinna sig på en gata nära oss för att vara med i Fölloppet. Ett springlopp för barn i olika åldrar som arrangerades av föräldrar på gatan. Jätteroligt initiativ och en sån enkel grej som att lägga upp en bana & fixa nummerlappar blir så stort för en 4-åring. Theas åldersgrupp skulle springa 400 m och när de kommit i mål fick de en vattenflaska, en banan & en Festis. Senare var det prisutdelning med medalj. Fattar ni?! Thea första medalj och stoltheten i hennes ögon gick inte att beskriva! Älskade, fina unge! Jag blev helt rörd när jag såg henne kämpa sig igenom loppet, hon sprang hela vägen! Sista varvet hade hon väst "Jag kan inte andas, pappa!" Men körde på ändå! 

Efter loppet blev det lunch hos grannarna och sen en lugn eftermiddag då Joel sov 13.20-16.30 (!!) och Ebbe passade på att sova bra han med. Thea lekte ute från vi gick till loppet till middagen stod på bordet. Jag var med henne ute en sväng och vi gick promenad med Elton bl.a. Till middag blev det pulled pork som smakade så gott! Sen blev jag sugen på kladdkaka så det blev dagens sista uppgift för mig & tösen. Så mysigt och hon var så duktig i köket! Efter att alla barn somnat ringde min gamla vän Malin som ska på bröllop här i stan om några veckor och vi har erbjudit en sängplats så vi filade lite på detaljerna. Varje gång jag pratar med Malin (även om det kan gå år emellan) så slår det mig att man med vissa människor upplever att ingen tid passerat sen man pratade sist. Och precis så är det när vi pratar :-) 

I väntan på maten...