Full hjärnaktivitet

Ja, hörrni. Tystnaden som rådit här är inte så konstig. Så mycket tankar som snurrat i min skallen de senaste dagarna. Så mycket vi har haft att diskutera och komma fram till. Mest praktiska lösningar såklart. Det är stoooor skillnad att gå från 1 barn till 3. Vårt hus är knappt gjort för att ha 2 barn i och 3 blir ännu svårare. Men det problemet får vi ta tag i om något år eller två. Så länge de är rätt små funkar det ju. 

Det här är ju min egen blogg där jag kan skriva av mig precis det jag själv vill och jag tänker säga precis som det är. När barnmorskan drog det där mojängen över magen och direkt kunde konstatera att det var två var det inte lycka jag kände vid beskedet. Jag blev helt yr och helt ärligt tom. Det gick inte att sortera känslorna utan allt kändes bara upponer. Det var ju inte så här vi planerat, vi som älskar att planera. När de tankarna började sortera sig lite kom det riktigt jobbiga: hur ska man räcka till för 3 barn? Jag kände mig nedstämd & lite ledsen någon dag efter då jag tänkte på hur min relation till Thea skulle förändras. Jag kommer inte få samma tid för henne och det kändes liksom hjärtskärande. Igår däremot bara vände det. De flesta jobbiga tankar & funderingar kändes bortblåsta och nu börjar alla de där lyckokänslorna kommer smygande (även om en viss oro fortfarande råder). Visst har vi några tuffa år framför oss men det är så många som hört av sig för att erbjuda hjälp, allt från barnpassning till kläder/bilstolar m.m. Och det känns tryggt att vi har så många som vill ställa upp & som kommer ställa upp när det väl gäller. Underbart <3 Vi är så tacksamma för var och en av er! 

Jag: - Vet du vad det bästa med att få två småbröder är? 

Thea: - Nej, vaddå mamma? 

Jag: - Att du för alltid kommer få vara mamma & pappas bästa tjej! 

Det gick hem hos damen kan jag säga ;-)