Gaah, hur ska man välja??

Håller för fullt på att leta skötväska. Inte det lättaste och först kände jag att mitt enda val var en stor tvillingväska men har insett att packar man smart klarar man sig nog på en större vanlig skötväska. Nu står valet mellan dessa två, och oj va svårt det är:

Den sista är mer min stil och nog den jag är mest inne på, men ska försöka hitta dem i butik så man kan klämma & känna lite på dem. Smarta fack & dylikt får nog bli avgörande. Vad tycker ni? Vilken gillar ni mest? 

Bloggtips!

Tänkte passa på att tipsa om en väldigt bra blogg för er som gillar TV-serier! Seriedrottningen har jag läst ett tag nu och nyligen gjordes bloggen om lite grann, med bl.a. gästbloggare och den är verkligen skitbra! Igår läste jag ett väldigt "roligt" inlägg om TV-dödsfallen vi minns. Och visst är det väl så, att man på ett sätt sörjer när en av favoritkaraktären i en serie man följer. Här kommer mina:
Spoiler-varning för er som inte är ikapp med The Walking Dead, Grey's Anatomy, Supernatural & Desperate Housewives.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
I The Walking Dead är det ju några stycken som försvinner med jämna mellanrum och ingen karaktär går ju säker. Får säga att jag tyckte Noahs sorti ur serien var riktigt tårgripande. Jag gillade honom, plus att sättet han dog var väl makabert? Rått liksom. Nä, honom sörjer jag fortfarande.
Min största förlust i tv-världen är ändå mitt all time-favvopar från Grey's Anatomy Lexie & Mark och jag kände faktiskt inte riktigt för att kolla vidare på serien efter deras död men gjorde det ändå och är glad för det! Den håller verkligen måttet fortfarande, trots att den är på elfte säsongen. Just nu har jag nedräkning till nästa avsnitt, då jag råkat spoila mig till en till att en stor tv-förlust är på gång igen i serien. Vet vem det gäller men är väldigt nyfiken på hur detta kommer gå till när hen säger hejdå... I Supernatural är Bobby fortfarande lite av ett öppet sår. Kunde inte bröderna fått behålla den enda fadersfiguren de hade kvar och älskade så högt? Jag gillade Bobby, han löste alltid allting och fanns där för dem. Desperate Housewives då. Förlusten av Mike var ju katastrofal. Hur kunde dom? TUR för dem att det bara var några avsnitt kvar när han skrevs ur. Det var några år sen, men jag glömmer inte så lätt ska ni veta!!!!

Som en stock

Vaknade för första gången klockan 05 imorse. Sååå välbehövligt! Att tösen sov hela natten i sitt eget rum gjorde inte saken sämre. Hon knör gärna mot mig på natten och jag vaknar ofta med fötter i ryggen eller en arm i ansiktet. En mysstund på morgonen istället blev perfekt! Idag var det maskerad på hennes avdelning och snacka om att förväntningarna var höga! Hon har haft nedräkning sen pedagogerna berättade att det skulle bli maskerade. Så efterlängtat! Frågade förra veckan vad hon ville klä ut sig till. Prinsessa!! Svaret kom på två röda, utan tvekan. Hur blev hon så rosa & prinsessig? Älskar när de hittar på såna där roliga grejer för barnen en vanlig tisdag. Lite ballonger, popcorn & äppeljuice! Vilken lyx & överlyckliga barn! 

Skönt att vara tillbaka på jobbet igen! 

Den första av många?

Vilken natt jag haft. Gulp! Somnade gött även om det var lite senare än vanligt men vaknade vid 02-tiden av att jag hade ont i magen (OBS! Ej "bebis-ont"!). Efter toabesök (får skylla mig själv som ätit skräpmat & för mycket gottis under helgen, i kombination med järntabletter) var det lugnt på den fronten men det var som förgjort att somna om. Min kropp kunde inte slappna av, riktigt obehagligt. Pulsen var hög hela tiden trots att jag slumrade lite emellan. Så fort jag var på väg att somna ryckte jag till med en puls på säkert över 100 och kändes mig svimfärdig. Ungefär som jag gör när jag ligger på rygg (klarar knappt ultraljuden pga svimfärdig) fast jag låg på sidan. Hade även sammandragningar, inget konstigt med det då jag har det då & då men klockan 04 på natten blir det ett orosmoment mitt i allt. Det blev ingen mer sömn för mig den natten och vid 05 la jag mig på soffan och lyckades sova typ en halvtimme. Den höga pulsen höll i sig hela förmiddagen och inte förrän runt lunch började jag känna mig hyfsad. Jag har varit matt & trött hela dagen men eftermiddagen har ändå känts okej. Imorgon ska jag i alla fall satsa på att ta mig till jobbet som vanligt. Tufft att må så här alltså. Jag som aldrig är sjuk har just nu fullt upp å få koll på allt som ska fixas med försäkringskassan och att jag idag istället var 100% sjukskriven istället för 50% gjorde det väldigt struligt i mitt huvud. Men men, bara att ringa en massa samtal så blir man något klokare efter. Håller tummarna för bättre sömn inatt. Detta var inte kul! 

Mitt sällskap för dagen

En söndag

Denna söndag har gått ut på att få lite reda i oredan här hemma. Vilket Robert gjorde galant. Kan ju knappast ta åt mig äran för det. Jag sköter mest tvätten för tillfället. Eller, jag gjorde väl ändå en hel del jag med, men listan på saker jag inte längre klarar av blir bara längre. Nu är det i alla fall ordning och vi kommer kunna laga mat som vanligt fram till typ fredag i alla fall. Vi har kikat på kakel, belysning till taket i köket och även lampor som ska sitta på husväggen på baksidan. Vi har pratat om utebelysningen sen vi flyttade in i huset och nu när Rs jobbarkompis (elektriker) kommer för att hjälpa oss med en grej i köket passar vi på att utnyttja honom lite ytterligare :-) 

I övrigt har jag & Thea sått frön som hon fick i födelsedagspresent av sin faster igår. Hon fick ett jättefint kit med vattenkanna, små handskar, fröer och små planteringskrukor. Vi sådde solrosor, majs & "blommor för fjärilar". Hon var helt exalterad över "fjärilsblommorna". 

Vi får hoppas det tar sig. Solrosorna vill jag gärna plantera ut i trädgården så dem hoppas jag extra mycket på! 

Nu har jag precis tryckt i mig en bit tårta som grannen kom över med förut. Såååå god! De vet hur man håller sig på god fot med en gravid kvinna, haha :-) 

Let the chaos begin

Vi ska bygga om vårt kök. Huset är bara 10 år gammalt och varken luckor eller handtag kommer bli speciellt annorlunda då vi gillar det vi har idag men utrymmesmässigt blir det mycket bättre. Både i skåp & lådor och att vi nu hittat en bra lösning för att få större kyl & frys.

En halv kyl & frys på en familj med 3 barn funkar sådär. Men detta blir toppen tror jag. Kaoset som råder just nu är mindre kul men det får man leva med. Kyl & frys är redan på plats, på onsdag levereras alla skåp och nästa helg ska det monteras upp. Idag gjordes lite förarbete med en vägg som behövde fixas innan det kan göras något annat med köket. 

Så stolt så man spricker!!

Igår var vi på 4-års kontroll på BVC. Thea har en jättego & bra sköterska där som nu även ska ha tvillingarna. Jag känner mig väldigt trygg i det då hon gav mig bästa tänkbara stöd när amningen strulade med Fialotta. Hur som helst, på 4-års kontrollen gås det igenom en hel del olika grejer. Framför allt pratar de mycket med barnet, ställer frågor & "kollar av" lite. Synen testas, de får även rita, de pratar om färger, siffror och annat. Vägning & mätning också såklart. Jag & R satt där som två stolta tuppar och tittade på vår fina tjej som först gjorde syntestet perfekt, ritade en fin gubbe i rosa, pratade med sköterskan om allt möjligt och var bara så himla smart! Det finns ju inget finare eller något man är mer stolt över än sitt eget barn. Och jisses, vilken go känslan man hade när man gick därifrån. Sköterskan sparade teckningen Thea gjorde och skulle plocka fram den när vi kom tillbaka nästa gång, vid 5 1/5 år. En rolig grej med T är att hon aldrig gjort huvudfotingar. Hon började direkt måla "riktiga" människor med kropp, armar & ben. Och knän! Hon målar alltid knäna väldigt detaljerat av någon anledning. Fina, fina barn!! <3 

Fixat & trixat

Sen vi fick veta att vi väntar tvillingar så har det här med vagn varit något som stört mig lite. Jag gick från att vara glad & engagerad i vilken typ av vagn vi skulle ha till att ha det som ett besvärligt moment som jag bara ville bli klar med. Utbudet minskade ju markant om man säger så... Hur som helst föll ju valet snabbt på Bugaboo Donkey. Smidig, lättkörd, många valmöjligheter & väldigt mycket bra tillbehör! Priset har ju varit det negativa varav jag letat febrilt efter allt begagnat jag kunnat hitta. Själva vagnen köpte vi ju av min kompis men då var den ju för ett spädbarn & ett större syskon därför behövde vi komplettera med diverse tillbehör. Hittade en till liggdel begagnat genom Facebook och fortsatte leta efter nya suffletter utan att lyckas. Gav upp tillslut och köpte faktiskt dessa nya, tillsammans med två "lock" till liggdelarna i samma färg som suffletterna. Slutresultatet testade jag idag och det blev mycket bra! Vi är supernöjda! Ska köpa ett nytt handtagsskydd då det som satt på är sprucket men annars är den klar för att köras. Dock håller vi tummarna för att set blir först till sommaren :-) 

Så här såg den ut när vi köpte den: 

Och så här ser den ut nu: 

Ville ha nya suffletter som man kan fälla ner ett snäpp till (vilket inte går på de beiga) så grabbarna inte får solen mitt ansiktet. 

Viloläge

Åh, vad jag velar angående bloggen. Jag saknar den. Det är skönt att inte känna "bloggpress". Och sen saknar jag den igen. Så vi testar väl en omgång till. De obehagliga kommetarerna jag skrev om i inlägget under var riktade mot bloggarens ena barn, som är lika gammal som Thea. Därför kändes det så himla träffande och därav mitt velande. 

Sen sist har följande hänt. Inga bebisar har kommit (tack & lov, stanna gärna minst till juni!), däremot är magen enorm och jag har ont, ont, ont mest hela tiden. Jag jobbar 50% och det är så skönt! Jag sover & vilar. Dricker en kopp kaffe ibland. Äter mellis. Vilar ännu mer. På eftermiddagarna har jag ungefär en timme hemma innan det är dags att hämta T på förskolan och de eftermiddagarna ser ofta ut så här: 

Läsa bok eller sova en stund i sovrummet med dörren öppen. Är verkligen glad att barnen är beräknade till början av sommaren. För mig känns dessa ljumna vårdagar som högsommar. Så varm & svettig mest hela tiden. Fräscht!! Hoppas ni hittar tillbaka trots uppehållet, det är ju för er jag skriver! 

Obehagligt

Denna onsdag har varit en första klassens pissdag från början till slut. Men jag ska inte gå närmare in på det. Ville bara meddela varför det är så tyst här just nu. Har starka funderingar på att lägga ner bloggen. Känner fortfarande att det är kul men efter att en av mina favoritbloggar drabbats av riktigt obehagliga kommetarer av den värst sorten har det fått mig att tänka till över det här med bloggen. Som det ser ut nu vill jag nog inte fortsätta och troligtvis kommer jag försöka lösenordsskydda den så det som skrivits under dessa år finns kvar för mig att läsa. Känns dock väldigt sorgligt måste jag säga...